.

Jag har en konstig känsla i magen. En blandning mellan panik, ångest,glädje och förväntan. Jag hatar att säga hejdå till människor jag älskar och som jag inte vet när jag träffar nästa gång. Jag hatar att krama någon hejdå utan att kunna säga, vi ses då eller vi ses där. Men det är så det är nu. Alla ska växa upp, flytta härifrån, uppfylla sina drömmar och testa på andra saker runt om i världen. Jag önskar att jag kunde packa ner mitt rum + alla fina och flytta med mig men det går inte.

 

Frågar mig själv väldigt ofta om jag verkligen vill flytta. Och ja det vill jag. Jag´vet inte hur jag ska klara mig utan mamma, pappa, alfons, mitt rum, mina vänner och tryggheten som finns här. Men jag vet också att jag måste göra det här. Jag måste flytta hemifrån, gå på okända gator, lära mig saker och lära känna nya människor. Även om det gör ont nu vet jag att det kommer att bli bra.

 

Tar ju med mig tre av mina finaste till ett nytt land, till en storstad och flyttar in i världens finaste lägenhet.  Jag antar att det är nu man ska växa upp och ta steget. Men jag vet att jag ångrar mig om jag inte gör detta. Idag gör hjärtat ont. Ska spendera hela dagen med att packa klart och krama hejdå på alla mina fina. I natt sover jag sista natten i mitt flickrum på hagvägen sedan är det dags för nya äventyr!