.

Gick hem med tårar i ögonen, magen dödade mig lite långsamt. Somande i soffan och vaknade 40 minuter senare genom svettig. Mardrömmar är tydligen något jag drömmer om vartenda gång jag sover nuförtiden. Denna gången var det om Göteborg. Det är ingen mardröm egentligen, det var bra där. Mamma och jag hade det bra där. Men ändå gör det lite ont någonstans utan någon vettig förklaring, det bara känns. Och då blir jag ledsen, utan någon vettig förklaring. Och på samma sätt saknar jag det. Allt som har med Göteborg att göra saknar faktiskt jag. 

flummigt var ordet, men ibland bara blir det så.