.

hur jag kunde utsätta mig för 1,29 minuters skräckfilm i 3D när jag i
nte ens vågar titta på en  vanlig skräckfilm hemma om jag har en mysig
person  som jag kan gömma mig bakom ibland är en väldigt bra fråga.
 liknade nasse i min nalle puh film där jag satt och blundnade samtidigt
som jag höll för öronen och intalade mig:
 det är bara på film, det är bara på film inte på riktigt

Var den bra då? fick inget sammanhang i filmen då jag var för feg för
att våga  titta på hela men visst den innehöll blod, skrik och sjuka
människor precis  som alla andra skräckfilmer. men det var 3D glasögon,
mc donalds mat, popcorn  och  fint umgänge som gjorde kvällen. 
så jag antar att det var värt lidandet,  nu kan jag i alla fall stolt säga
 att jag har sett den..eller ah lite på den i alla fall